Bitterfitta helg....
Det är ett ständigt återkommande ämne det andra könet. Fattar inte att det kan vara så svårt att förstå sig på. En första grej som irriterar fortfarande är X. Varför då?
Fattar inte själv varför irritationen ständigt kommer på en när hans namn kommer upp eller när nåt framkommer som påminner om han. Blir så jävla förbannad att det är så.
Det senast nu är hur man genom ansiktsboken får reda på massor man egentligen inte vill ha reda på. Men man får väl också skylla sig själv att man går in o läser. Man får reda på hur många en person exempelvis dejtat under ett visst år. Det känns som att det man hade bara var en lek, att det verkligen inte va på allvar.
Det är en viss sak som irritera mest. Träffades under en resa, då hände inget, personerna träffas bara några månader senare när båda är singlar o då börjar det dejtas vilt.
Är det bara ensjälv som då får för sig att nåt måste funnits första gången man träffas eller får man bara för sig att träffas igen när man är singel för att se om det finns nåt?
Det är en sån skitsak men ändå inte... Kan man som kvinna få be om lite manligare hjärna tack så att man förstår sånt här?
Sen vet man ju inte om just det här påverkade relationens utgång eller om det ändå skulle sluta som det gjorde. Fanns ju mer efter avslut av denna relation som man kan reflektera så här i efterhand över. Hade en kursare som valde att inleda en relation med just det här Xét. Detta har gjort ont mer än en gång, inte bara för att de valde att ha sex med varandra flertalet gånger utan även att det har ljugits rakt upp i ansiktet om det. Gråtande berättande om känslor som fanns kvar och raka frågor varför och hur många gånger så kom inga ärliga svar....
Vet att det är ältande på gång just nu men ibland måste man för att få insikt i varför man ska skita i det och bara radera helt. Kanske få lite lärdom av att det som verkar perfekt och ment to be kan vara så fel och göra så ont....
Nästa grej är här och nu. Tycker inte att respekt och vänskap ska vara så svårt att anamma men tydligen för vissa. Man ger och ger med en blåögd trohet om att få tillbaka med samma mynt vilket bara är en fantasi. Sen att det finns massor lik i garderoben behöver man ju inte redovisa men ärlighet, är det för mycket begärt?
När det inte finns några förpliktelser har man ju rätt att göra som man vill fast till vilket pris?
När man bara bli irriterad på alla hemligheter och smussel kanske det är dags att kapa alla band.
Varför händer det här alltid?
Det kanske är som med vissa könssjukdommar, att man kan vara bärare men inte ha det själv. Kanske smittar alla män runtikring med denna jävla åkomma utan att själv ha det. Börjar ju undra om det överhuvudtaget finns bra män eller om det bara är skiten kvar.....
Som sagt, en riktig bitterfitta helg!
Fattar inte själv varför irritationen ständigt kommer på en när hans namn kommer upp eller när nåt framkommer som påminner om han. Blir så jävla förbannad att det är så.
Det senast nu är hur man genom ansiktsboken får reda på massor man egentligen inte vill ha reda på. Men man får väl också skylla sig själv att man går in o läser. Man får reda på hur många en person exempelvis dejtat under ett visst år. Det känns som att det man hade bara var en lek, att det verkligen inte va på allvar.
Det är en viss sak som irritera mest. Träffades under en resa, då hände inget, personerna träffas bara några månader senare när båda är singlar o då börjar det dejtas vilt.
Är det bara ensjälv som då får för sig att nåt måste funnits första gången man träffas eller får man bara för sig att träffas igen när man är singel för att se om det finns nåt?
Det är en sån skitsak men ändå inte... Kan man som kvinna få be om lite manligare hjärna tack så att man förstår sånt här?
Sen vet man ju inte om just det här påverkade relationens utgång eller om det ändå skulle sluta som det gjorde. Fanns ju mer efter avslut av denna relation som man kan reflektera så här i efterhand över. Hade en kursare som valde att inleda en relation med just det här Xét. Detta har gjort ont mer än en gång, inte bara för att de valde att ha sex med varandra flertalet gånger utan även att det har ljugits rakt upp i ansiktet om det. Gråtande berättande om känslor som fanns kvar och raka frågor varför och hur många gånger så kom inga ärliga svar....
Vet att det är ältande på gång just nu men ibland måste man för att få insikt i varför man ska skita i det och bara radera helt. Kanske få lite lärdom av att det som verkar perfekt och ment to be kan vara så fel och göra så ont....
Nästa grej är här och nu. Tycker inte att respekt och vänskap ska vara så svårt att anamma men tydligen för vissa. Man ger och ger med en blåögd trohet om att få tillbaka med samma mynt vilket bara är en fantasi. Sen att det finns massor lik i garderoben behöver man ju inte redovisa men ärlighet, är det för mycket begärt?
När det inte finns några förpliktelser har man ju rätt att göra som man vill fast till vilket pris?
När man bara bli irriterad på alla hemligheter och smussel kanske det är dags att kapa alla band.
Varför händer det här alltid?
Det kanske är som med vissa könssjukdommar, att man kan vara bärare men inte ha det själv. Kanske smittar alla män runtikring med denna jävla åkomma utan att själv ha det. Börjar ju undra om det överhuvudtaget finns bra män eller om det bara är skiten kvar.....
Som sagt, en riktig bitterfitta helg!
Kommentarer
Trackback
