Alone...

... vilket är det värsta som finns.
Klarade tyvärr inte av att hålla uppe fasaden hela vägen ut. Det blev verkligen inte som planerat.
Lägenheten är nu fylld med "petra prylar" men ingen petra där.

Har aldrig haft sån här smärta i kroppen, framförallt i bröstet.
Det känns som någon har pressat in en knytnäve mellan revbenen och slitit ur hjärtat.
Kvar hänger kroppspulsådern på en svag tråd läckandes det sista av liv som finns....

Förstår inte hur det kan kännas så fel när det borde vara så rätt.
Han förklarar verkligen att ingen av oss var lycklig, att allt vi gjorde var att såra varandra men ändå.

Har haft mycket konstiga tankar senaste dygnet som både är väldigt sköna men också mycket skrämmande.
Men det som upptar mest plats är hur detta ska gå när det inte finns någon energi kvar. När allt bara känns tomt och meningslöst, när det inte finns någon gnista kvar.
Det är verkligen bara spillror kvar.....

Just nu finns det inga fler ord, allt känns bara ensamt och mörkt!





om det bara fanns ett sätt att ändra så skulle jag ändra allt


vi hörs....

Kommentarer
Postat av: Madde

Sänder dig all kärlek, ork, uppmuntran & glädje. Ja, you name it å du får det. <3 <3 <3

2009-03-03 @ 03:01:20
Postat av: the owner of the blogg...

Tack gumman!

Tack för ditt samtal igår också.

Saknar dig, puss puss

2009-03-03 @ 10:58:19
Postat av: Ida

Kära, kära Petra.

Jag vill skriva ett lite längre bev och lite mer personligt. Kan du skicka din "vanliga" adress och din e-postadress, så blir jag jätteglad.

Hoppas du minns mig, Ida, från Vimmerby.

Tänker på dig

Kram

2009-03-03 @ 11:22:56
Postat av: Petra

Hej Ida!

Här kommer min mailadress: [email protected]



2009-03-03 @ 11:53:20

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0